brättegården del 1
13 år och då var det dags att placera mig på ett paragraf 12 hem. Sittandes i bilen med min socialsekreterare och pratar, de första jag frågar henne var, har dem isolering. Hon svarade, nej det har dem inte. Hade aldrig suttit isolerad men hade bara hört hur hemskt det var. Efter hennes svar så var jag lättad. Sen sa hon, du är den första vi placerar här. Alltså var jag deras försökskanin. Efter en bra bit in i skogen så var vi framme på brätte gården. Den såg ut som en stor gård med olika enplans hus. första huset vi åkte förbi var ängen, där borde det tjejer med familjeproblem, andra huset var Viken, där borde det tjejer med missbruk, tredje huset var Stranden, där borde dem med familjeproblem. Hon stannade bilen utanför Stranden och sa, nu är vi framme. Jag hoppade ut och gick bakom henne in till stranden. Personalen kom ut och välkomnade mig. Bemötte dem inte bra tillbaka, varför skulle jag va trevlig åt dem, hade ingen anledning alls. Gick in i huset och direkt till kontoret. Där inne satt vi och pratade och dem berättade lite snabbt om reglerna. Medan dem satt där och pratade med mig så var mina tankar nån annanstans, satt och planerade in hur jag skulle rymma från detta helvette. Efter all prat och tjat så var det dags för min social sekreterare att åka tillbaka till kontoret. Då var det bara att le och se glad ut som alla andra gånger
Personalen visade mig mitt rum. Gick in i rummet och kollade runt, hade en säng, skrivbord och en byrå. Stängde dörren och började packa upp mina saker. Sittandes på sängen och börja redan planera hur jag skulle rymma härifrån.
Efter en stund knackade det på dörren, jag öppnade dörren. Där stod det en stor lång man, hej Roba, jag är Jörgen, får jag komma in. I mitt huvud så tänkte jag, har jag något val. Backade några steg så han kunde komma in. Det är jag som kommer bli din kontaktpeson, jag och en till. Men hon jobbar inte idag. Maria heter hon. Jag bara, okej, trevligt! Det är oss du kommer till om det är något. Det är vi som kommer ta besluten gällande olika aktiveteter osv. jag svarade bara, ja på allt. Orkade inte bry mig så värst eftersom min plan var ändå att dra.
Dagen därpå så kom Maria, min andra kontaktperson. Hon lös upp som en sol, fan va jag gillade henne. Hon va så snäll och pratade inte med mig som att jag va ett psykfall. Det kändes jävligt skönt, att någon som kunde se en som en normal människa. Jag älskade att prata med henne, ville inte göra det med någon annan. Öppnade mig för henne. Maria var min nya bästa vän!
Dagarna gick och kvar blev jag i helvettet. Träffade de andra tjejerna och dem verkade inte var helt normala. Den ena va värre den andra. Blev kompis med en tjej Natalie, hon kom ursprungligen från Chile och borde egentligen i Södertälje. hon var as cool, så vi blev as tajta. Det var vi mot alla andra, vi jävlades hela tiden med dem andra, hade ingen respekt mot någon. Varken de andra tjejerna eller personalen.
Varje månad hade man möte med sina kontaktpersoner om hur det har funkat och om de är något man vill ändra på osv. Där satt jag med Jörgen och Maria. Då berättar Maria att hon skall sluta och fått ett annat jobb. Jag fick en klump i halsen, skulle hon jag mest gillade dra. Varför ska alltid alla jag börja gilla sluta. Jaha, svarade jag. Ovanligt att jag råka ut för det. Men trevligt för dig och hoppas du har det bra på ditt nya ställe. Orkar inte sitta här med, ha det gött hej. Sprang in i mitt rum och började gråta, tryckte ner mitt huvud i kudden och bara skrek. någon Knackade på min dörr och dörren öppnades, Maria stod utanför och sa, förlåt Roba, vill inte att du ska bli ledsen men jag har fått ett annat bättre erbjudande. Jag skrek bara, dra åt helvette, vill varken se dig eller någon annan. Gååååå bara, gååååååååååååå.. hon gick aldrig utan hon kom in och satte sig bredvid mig i sängen och kramade om mig hårt och sa, kommer sakna dig. Vill inte avsluta sista dagarna såhär. Jag satte mig upp och kramade om henne och sa, förlåt. Jag blir bara ledsen att du ska gå, hatar alla andra här och Jörgen är inte bra mot mig.vi blev sittandes i mitt rum en stund och pratade.
Maria va borta. Nu va det dags för mig att träffa min andra kontaktperson jag skulle få, Sara. En riktig jobbig jävel. Märkte direkt när hon hälsade på mig att hon och jag aldrig skulle komma överens. Jag hade två stycken jobbiga idioter som kontaktpersoner. Vem skulle jag nu prata med.
förutom dem som borde på Höjden och Lunden, eftersom de va slutna avdelningar. De andra tjejerna var nyfikna på vem jag var, så de kom fram och pratade med mig. Jag va helt ointresserad utav att lära känna dem, ville Nu va det dags att börja skolan. Det var en lekstuga för mig. I skolan fick man träffa alla andra tjejer bara bråka och jävlas med dem. Vägrade sitta kvar på lektionen så jag gick tillbaka till stugan och låste in mig på rummet. Men där fick jag inte va kvar länge till. Dörren öppnades utan att någon knackade, där stod Jörgen. Gå upp och gå till skolan skrek han, jag , aldrig . du kan inte bestämma vad jag ska göra eller inte göra. Han gick in i rummet tog tag i min arg och drog ner mig från sängen och släpa mig ut från stugan. Du får inte gå in hit förrän skolan är slut. Jag skrek och sa, tänker aldrig gå till skolan och du kan inte göra något åt saken. Men han stängde dörren och gick in. Jag blev kvar liggandes kvar på asfalten och tänkte, här kan jag verkligen inte vara kvar. Ställde mig upp och tittade mig omkring, började gå mot vägen. När jag väl kom mot vägen så började jag spinga, jag sprang de fortaste jag kunde tills jag hamna på en stor väg. Där jag liftade in till stan. När jag väl kom till stan så visste jag inte vart jag skulle ta vägen, hade varken pengar eller mobil. Gick fram till en telefon kiosk. Ringde via den så att motagaren betalade. Ringde till min biologiska pappa. Eftersom jag aldrig ringde han så blev han överlycklig när jag väl gjorde det. Jag bad han bara komma och hämta mig och vart jag var exakt.
Pappa kom, satte mig i bilen och bad han köra mig till Göteborg. Äntligen tänkte jag , äntligen ska jag få slippa helvettet. Sittandes i bilen med min biologiska pappa som försöker göra sitt bästa för att prata svenska så förstod jag fortfarande knappt vad han sa. Jag nickade bara och var glad att jag var på väg till Göteborg. När vi väl var framme så gav han mig en mobil med ett nummer och fyllde på den åt mig, tackade så mycket och stack sen för träffa mina vänner.
Tiden gick och jag va fortfarande på rymmen, umgicks med mina vänner och hade bara hur kul som helst. Återvända tillbaka till helvettet var de ingen snack om. Sittandes på en berg så ser jag plötsligt mina föräldrar nedan för och ropar, Roba, kom ner nu så åker vi hem. Jag fick en chock, hur fan kunde dem veta vart jag var. Aldrig skrek jag, vill inte åka hem. Och började springa därifrån. Dagen gick och jag vägrade lämna in mig, visste att det skulle sluta illa om jag gick tillbaka till helvettet. Sittandes på trampor med mina vänner så dyker min första socialsekreterare upp. Jag stod och pratade lite med henne, inte visste jag att hon hade ringt polisen innan. Två poliser tar tag i mig, och blir as arg och börja skrika hora efter henne. Hur kunde hon göra såhär mot mig. Försökte sparka poliserna och göra allt för att inte dem skulle få in mig i bilen. Men dem var för starka och lyckades till slut. fick sitta på polioshuset till någon hade tid att köra mig tillbaka till helvettet. Efter drygt två timmar så va det dags att transporteras tillbaka till helvettet.
Kom tillbaka och där stod Jörgen och tog emot mig. Tänkte, är han tvungen att alltid jobba, har han inget privat liv. han tog tag i mig och gick med mig in i stugan. Där stod alla andra tjejerna och bara kollade på mig när jag kom in. Blev skit arg och började skrika , vad glor ni på er fitter! Jörgen blev arg och drog mig hårt i armen öppnade mitt rum och knuffade in mig. jag låste min dörr och började slänga runt alla mina saker. Mådde så jävla dåligt, orkade inte med detta. Ville bara rymma härifrån. Hur skulle jag nu kunna rymma, dem kommer ha bättre koll nu. Blev kvar mitt rum hela dagen, vägra äta med dem eller se dem. Somnade tidigt den dagen. På morgonen kom Jörgen och knackade på min dörr, jag vägrade svara. Han knacka igen. vägrade återigen svara, då öppnade han dörren och sa, nu är det dags för skola. Jag skrek bara dra åt helvete! Jag vägrade ta bort mitt täcke för att han skulle se att jag hade kläder på mig, för han fick inte dra ut mig från sängen för skulle jag bara ligga i trosor så skulle han få skit. Så han stod bara där och bråkade mig , såg bara hur hans ögon blev svarta. Kändes som att han ville döda mig. Men jag gav inte upp, fortsatte bråka med han. Efter en stund så slängde han igen dörren, yes tänkte jag. Nu slipper jag gå till skolan han har gett upp men så va det inte. Han och Sara kom in. Jörgen stängde dörren och ställde sig utanför medan sara blev kvar inne med mig. Hon tog upp täcket och såg att jag hade tshirt och mjukis byxor på mig. Hon öppnade dörren igen och sa att han fick hjälpa till. Då kom han in och tog tag i min arm och drog ut mig från huset. Skrek efter han, tänker inte gå till skolan hur mycket du än vill din jävla fiiiitttaaa hoppas du dör i helvettet. Då kom han fram och sparkade mig i ryggen så jag börja skrika av smärta mitt framför Saras ögon. Och så gick han och hon in och stängde dörren. Liggandes kvar med smärta i ryggen och bara mådde as dåligt hur någon personal som va utbildad för jobba med ungdomar sparka mig så som han gjorde. En man på 190 cm och vägde minst 100 kr sparka mig så hårt att jag inte kunde gå riktigt på några dagar. Försökte ta mig upp till chefen Liss. Gick in där och hade jätteont. Och berättade händelsen för henne, då svara hon mig. Nej nu hittar du på, Roba. Så börja jag skrika på henne, hur i helvette skulle jag annars ha ont. Då sa hon att hon inte hade tid för detta och bad mig gå ut. Jag gick ut och tänkte, okej. Det är alltså jag mot alla är. dem ska få ett helvette med mig. Min ångest blev bara värre och värre. Satt utanför skolan tills den va slut. när alla tjejer kom ut då visste jag att man kunde gå tillbaka till stugan igen.
Kom tillbaka, Jörgen va inte kvar. Han hade slutat för dagen. Skööönt tänkte jag, nu lite lugn och ro i mitt liv. Såg att Sara va kvar, gick fram till henne och sa, hur fan kan du låta någon göra såhär, då svarade hon mig, jag vet Roba , det hade gjorde va fel. Jag gick bara därifrån, vilken jävla hora som säger att hon vet att han gjorde fel och gjorde inget åt saken. Gick in i mitt rum och hade fortfarande ont, kunde knappt sova den kvällen.
Personalen visade mig mitt rum. Gick in i rummet och kollade runt, hade en säng, skrivbord och en byrå. Stängde dörren och började packa upp mina saker. Sittandes på sängen och börja redan planera hur jag skulle rymma härifrån.
Efter en stund knackade det på dörren, jag öppnade dörren. Där stod det en stor lång man, hej Roba, jag är Jörgen, får jag komma in. I mitt huvud så tänkte jag, har jag något val. Backade några steg så han kunde komma in. Det är jag som kommer bli din kontaktpeson, jag och en till. Men hon jobbar inte idag. Maria heter hon. Jag bara, okej, trevligt! Det är oss du kommer till om det är något. Det är vi som kommer ta besluten gällande olika aktiveteter osv. jag svarade bara, ja på allt. Orkade inte bry mig så värst eftersom min plan var ändå att dra.
Dagen därpå så kom Maria, min andra kontaktperson. Hon lös upp som en sol, fan va jag gillade henne. Hon va så snäll och pratade inte med mig som att jag va ett psykfall. Det kändes jävligt skönt, att någon som kunde se en som en normal människa. Jag älskade att prata med henne, ville inte göra det med någon annan. Öppnade mig för henne. Maria var min nya bästa vän!
Dagarna gick och kvar blev jag i helvettet. Träffade de andra tjejerna och dem verkade inte var helt normala. Den ena va värre den andra. Blev kompis med en tjej Natalie, hon kom ursprungligen från Chile och borde egentligen i Södertälje. hon var as cool, så vi blev as tajta. Det var vi mot alla andra, vi jävlades hela tiden med dem andra, hade ingen respekt mot någon. Varken de andra tjejerna eller personalen.
Varje månad hade man möte med sina kontaktpersoner om hur det har funkat och om de är något man vill ändra på osv. Där satt jag med Jörgen och Maria. Då berättar Maria att hon skall sluta och fått ett annat jobb. Jag fick en klump i halsen, skulle hon jag mest gillade dra. Varför ska alltid alla jag börja gilla sluta. Jaha, svarade jag. Ovanligt att jag råka ut för det. Men trevligt för dig och hoppas du har det bra på ditt nya ställe. Orkar inte sitta här med, ha det gött hej. Sprang in i mitt rum och började gråta, tryckte ner mitt huvud i kudden och bara skrek. någon Knackade på min dörr och dörren öppnades, Maria stod utanför och sa, förlåt Roba, vill inte att du ska bli ledsen men jag har fått ett annat bättre erbjudande. Jag skrek bara, dra åt helvette, vill varken se dig eller någon annan. Gååååå bara, gååååååååååååå.. hon gick aldrig utan hon kom in och satte sig bredvid mig i sängen och kramade om mig hårt och sa, kommer sakna dig. Vill inte avsluta sista dagarna såhär. Jag satte mig upp och kramade om henne och sa, förlåt. Jag blir bara ledsen att du ska gå, hatar alla andra här och Jörgen är inte bra mot mig.vi blev sittandes i mitt rum en stund och pratade.
Maria va borta. Nu va det dags för mig att träffa min andra kontaktperson jag skulle få, Sara. En riktig jobbig jävel. Märkte direkt när hon hälsade på mig att hon och jag aldrig skulle komma överens. Jag hade två stycken jobbiga idioter som kontaktpersoner. Vem skulle jag nu prata med.
förutom dem som borde på Höjden och Lunden, eftersom de va slutna avdelningar. De andra tjejerna var nyfikna på vem jag var, så de kom fram och pratade med mig. Jag va helt ointresserad utav att lära känna dem, ville Nu va det dags att börja skolan. Det var en lekstuga för mig. I skolan fick man träffa alla andra tjejer bara bråka och jävlas med dem. Vägrade sitta kvar på lektionen så jag gick tillbaka till stugan och låste in mig på rummet. Men där fick jag inte va kvar länge till. Dörren öppnades utan att någon knackade, där stod Jörgen. Gå upp och gå till skolan skrek han, jag , aldrig . du kan inte bestämma vad jag ska göra eller inte göra. Han gick in i rummet tog tag i min arg och drog ner mig från sängen och släpa mig ut från stugan. Du får inte gå in hit förrän skolan är slut. Jag skrek och sa, tänker aldrig gå till skolan och du kan inte göra något åt saken. Men han stängde dörren och gick in. Jag blev kvar liggandes kvar på asfalten och tänkte, här kan jag verkligen inte vara kvar. Ställde mig upp och tittade mig omkring, började gå mot vägen. När jag väl kom mot vägen så började jag spinga, jag sprang de fortaste jag kunde tills jag hamna på en stor väg. Där jag liftade in till stan. När jag väl kom till stan så visste jag inte vart jag skulle ta vägen, hade varken pengar eller mobil. Gick fram till en telefon kiosk. Ringde via den så att motagaren betalade. Ringde till min biologiska pappa. Eftersom jag aldrig ringde han så blev han överlycklig när jag väl gjorde det. Jag bad han bara komma och hämta mig och vart jag var exakt.
Pappa kom, satte mig i bilen och bad han köra mig till Göteborg. Äntligen tänkte jag , äntligen ska jag få slippa helvettet. Sittandes i bilen med min biologiska pappa som försöker göra sitt bästa för att prata svenska så förstod jag fortfarande knappt vad han sa. Jag nickade bara och var glad att jag var på väg till Göteborg. När vi väl var framme så gav han mig en mobil med ett nummer och fyllde på den åt mig, tackade så mycket och stack sen för träffa mina vänner.
Tiden gick och jag va fortfarande på rymmen, umgicks med mina vänner och hade bara hur kul som helst. Återvända tillbaka till helvettet var de ingen snack om. Sittandes på en berg så ser jag plötsligt mina föräldrar nedan för och ropar, Roba, kom ner nu så åker vi hem. Jag fick en chock, hur fan kunde dem veta vart jag var. Aldrig skrek jag, vill inte åka hem. Och började springa därifrån. Dagen gick och jag vägrade lämna in mig, visste att det skulle sluta illa om jag gick tillbaka till helvettet. Sittandes på trampor med mina vänner så dyker min första socialsekreterare upp. Jag stod och pratade lite med henne, inte visste jag att hon hade ringt polisen innan. Två poliser tar tag i mig, och blir as arg och börja skrika hora efter henne. Hur kunde hon göra såhär mot mig. Försökte sparka poliserna och göra allt för att inte dem skulle få in mig i bilen. Men dem var för starka och lyckades till slut. fick sitta på polioshuset till någon hade tid att köra mig tillbaka till helvettet. Efter drygt två timmar så va det dags att transporteras tillbaka till helvettet.
Kom tillbaka och där stod Jörgen och tog emot mig. Tänkte, är han tvungen att alltid jobba, har han inget privat liv. han tog tag i mig och gick med mig in i stugan. Där stod alla andra tjejerna och bara kollade på mig när jag kom in. Blev skit arg och började skrika , vad glor ni på er fitter! Jörgen blev arg och drog mig hårt i armen öppnade mitt rum och knuffade in mig. jag låste min dörr och började slänga runt alla mina saker. Mådde så jävla dåligt, orkade inte med detta. Ville bara rymma härifrån. Hur skulle jag nu kunna rymma, dem kommer ha bättre koll nu. Blev kvar mitt rum hela dagen, vägra äta med dem eller se dem. Somnade tidigt den dagen. På morgonen kom Jörgen och knackade på min dörr, jag vägrade svara. Han knacka igen. vägrade återigen svara, då öppnade han dörren och sa, nu är det dags för skola. Jag skrek bara dra åt helvete! Jag vägrade ta bort mitt täcke för att han skulle se att jag hade kläder på mig, för han fick inte dra ut mig från sängen för skulle jag bara ligga i trosor så skulle han få skit. Så han stod bara där och bråkade mig , såg bara hur hans ögon blev svarta. Kändes som att han ville döda mig. Men jag gav inte upp, fortsatte bråka med han. Efter en stund så slängde han igen dörren, yes tänkte jag. Nu slipper jag gå till skolan han har gett upp men så va det inte. Han och Sara kom in. Jörgen stängde dörren och ställde sig utanför medan sara blev kvar inne med mig. Hon tog upp täcket och såg att jag hade tshirt och mjukis byxor på mig. Hon öppnade dörren igen och sa att han fick hjälpa till. Då kom han in och tog tag i min arm och drog ut mig från huset. Skrek efter han, tänker inte gå till skolan hur mycket du än vill din jävla fiiiitttaaa hoppas du dör i helvettet. Då kom han fram och sparkade mig i ryggen så jag börja skrika av smärta mitt framför Saras ögon. Och så gick han och hon in och stängde dörren. Liggandes kvar med smärta i ryggen och bara mådde as dåligt hur någon personal som va utbildad för jobba med ungdomar sparka mig så som han gjorde. En man på 190 cm och vägde minst 100 kr sparka mig så hårt att jag inte kunde gå riktigt på några dagar. Försökte ta mig upp till chefen Liss. Gick in där och hade jätteont. Och berättade händelsen för henne, då svara hon mig. Nej nu hittar du på, Roba. Så börja jag skrika på henne, hur i helvette skulle jag annars ha ont. Då sa hon att hon inte hade tid för detta och bad mig gå ut. Jag gick ut och tänkte, okej. Det är alltså jag mot alla är. dem ska få ett helvette med mig. Min ångest blev bara värre och värre. Satt utanför skolan tills den va slut. när alla tjejer kom ut då visste jag att man kunde gå tillbaka till stugan igen.
Kom tillbaka, Jörgen va inte kvar. Han hade slutat för dagen. Skööönt tänkte jag, nu lite lugn och ro i mitt liv. Såg att Sara va kvar, gick fram till henne och sa, hur fan kan du låta någon göra såhär, då svarade hon mig, jag vet Roba , det hade gjorde va fel. Jag gick bara därifrån, vilken jävla hora som säger att hon vet att han gjorde fel och gjorde inget åt saken. Gick in i mitt rum och hade fortfarande ont, kunde knappt sova den kvällen.